Category: Bokrecension

Bloggens huvudkategori av inlägg. Recensionerna av lästa böcker, helt enkelt.

Berättelse om ett liv av Peter Handke

Jag var tveksam till Peter Handke, men Hannele har bjudit på försöksportioner under våren, så jag var tvungen att prova. 

I Berättelse om ett liv skriver Handke om sin mors undanträngda liv, som slutade med svår depression och självmord på 1970-talet. Allt börjar i byn där hans morfar, som var timmerman, arrenderade lite åkermark. Det är fattigt. Inflationen slukar drömmarna om att trygga barnens utbildning och bröllopsfest: “Att som kvinna födas till dessa omständigheter var redan från början dödande. Men man kan också kalla det lugnande: åtminstone ingen oro för framtiden.” (PH, s.14). Som Houllebecq formulerar det: “Var inte rädd för lyckan; den finns inte.”

Jakobsböckerna av Olga Tokarczuk

Det är champagnedags när jag har läst ut Jakobsböckerna. Mastodontromanen är väl värd extra ansträngning och erbjuder möjligheten att återupptäcka tankar och erfarenheter från en historisk tid och applicera dem idag.

Olga Tokarczuks Jakobsböckerna är inspirerad av en historisk person, Jacob Frank (ca 1726-1791), en av de mest ökända judiska männen i Europa på sin tid. En beryktad kättare från dåvarande östra Polen (idag Ukraina) som sas idka orgier, krävde blind lydnad av sina följare, och ledde det största judiska avhoppet genom historien 1759. Jakob Frank var – enligt historiska källor – manipulativ, våldsam och grym, och utnyttjade sina följare för materiell vinning [1]. Bra stoff till litteratur, och ingen behöver tvivla på att en Nobelpristagare kan föra pennan. (Förutom Dylan då.)

Flickan av Lisa Gidlöf

Visst gör det ont när knoppar brister, och Gidlöfs landar med ett magplask. Kvinnan möter Flickan, som hon försöker skydda och dräpa om vartannat. Romanen verkar utspela sig i ett postapokalyptiskt töcken, en dramatiserad BUP-korridor med ormbunkar och ett reptilakvarium. På randen, bortom all tid. ”En man vänder på huvudet, han ser mig, jag vet vem han är. Han har varit här förut. Jag vill inte vara i hans blickfång.”

Dammsuga i mörker av Jen Beagin

Jen Beagins Dammsuga i mörker är uppföljare till Beagins oöversatta debutroman Pretend I’m Dead. Huvudpersonen Mona är nu 28 år och försörjer sig som städare i New Mexico. Hon är kär i Dark och arbetar med låtsaskompisen Terry. Hennes hyresvärd och klienter är excentriska. Mona dras in i ett konstprojekt där hon poserar naken i mer och mer utsatta situationer.

Solar av Theis Ørntoft

Poeten Theis Ørntofts första roman Solar kallas “ekoroman”. Strukturen påminner om innehållsförteckningen i Greg Garrards Ecocriticism. Huvudkaraktären Theis slår fast den danska medborgarens position i sin ö av social och teknologisk trygghet. Han företar en pastoral vandring genom det danska landskapet. På boplatsen i förorten utforskar han tvåsamhet och dataspel.

I krigsmaskinen av Johan Jönson

Det ska vara april 2020 för att lyssna på röster ur så otvättade munnar. 2020, detta nådens år då vi alla ska prövas av döden. Kanske är klasskampen och de fackliga miljöerna lite mer universella när till och med läkarna på produktionsgolvet funderar på om det är värt att dö i tjänst för en arbetsgivare som inte vill betala för att lagerhålla skyddsutrustning.

Huldas hus av Anita Salomonsson

Sara Sofia är 38 år och lever ett strävsamt liv i en enkel stuga, när tillvaron vänds upp och ner av ett storslaget nybygge vid tomtgränsen. Ogifta Hulda Serafia slår sig ner i den lilla byn i Västerbotten och etablerar sig som bröllopsfotograf. Trots sparsam kontakt blir den kvinnliga fotografen sinnebilden för en annan sorts liv. Sara Sofia säger upp sig från sitt tunga arbete som fuspiga och vågar prova vingarna, så långt de kan sträckas under nittonhundratalets första hälft.

Ironi och tragedi på Nordirland – Mjölkbudet av Anna Burns


Berättarjaget i Mjölkbudet är 17, snart 18, och bor i en no-go-zon i en förkonstlad stad. Det är 1970-tal och staden är delad i ”vår sida” och ”andra sidan vägen”. Statsmakten kommer från landet ”på andra sidan vattnet” (Irländska sjön, får man förmoda), och mot dem kämpar Förkastarna. Idealisterna har efterträtts av stridstuppar som lever gängliv och har groupies. Förkastarna har stöd i civilsamhället, men vissa tycker att priset för striden är för högt. Kvinnokollektivet – vars skydd de är beroende av – håller de militanta i schack med civilt motstånd.