
Jag hade laddat för grönt den här veckan, men det blev gult! Lyran undrar om vi läst Den gula tapeten, och det har jag. Den är tidlös.

Jag hade laddat för grönt den här veckan, men det blev gult! Lyran undrar om vi läst Den gula tapeten, och det har jag. Den är tidlös.
När en foren släkting blev änka flyttade hon från Skatelöv till en plats som fått det olycksbådande namnet Hungerstorp. Hon dog.
Observatoriet var en passande inramning till diktsamlingen Detta är natten av Anna Margolin, som har kosmisk språkdräkt.

Tema orange säger Lyran, och jag hamnade på Projekt Runeberg eftersom jag hade för mig att solen i Strindbergs Solnedgång på havet hade den tonen. Den var “som en halvsläckt cigarr”. Grå…?

Förlåten skildrar det borgerliga livet som pågår samtidigt som allt det man inte kan hantera eller tala om. Varför har skärgårdsidyllen inget rep till att rigga upp hängmattan?

Tur att vi monterat nya bokhyllor, så att jag kan göra plats för bokmässeböckerna i min aktuella hylla.
Maggie O´Farrell och Kulturkollos bokcirkel inledde lördagen med frukost i Sekwas monter i mässhallen innan öppningsdags. O´Farrell närvarade via videolänk, och representerades på plats av sin översättare Malin Bylund Westfelt.
Samfundet de Nio var nästan okänt för mig, och jag var rädd att känna mig bortkommen i en zon för elitistisk självbekräftelse, men de gjorde ett sympatiskt och kulturvårdande intryck.
Äntligen Göteborg! Här är nedstamp från första dagen.

Jaqueline Woodson, aktuell på svenska med Brun flicka drömmer, verkade vara en urkraft av styrka och godhet. Vem vill inte umgås med hennes karaktärer?

Att döden redan länge har gått vid vår sida är ingen överraskning för oss från Ingmar Bergman-land. Inger Christensen såg döden själv på fjärilsvingen. TS Eliot lät hen gå bredvid på vägen i The Waste Land.