Semestertider innebär läsning på andra språk. Jag är en lat och bekväm läsare, så jag börjar på engelska. Jag har blivit rostig. Men när jag nyligen var i Dublin plockade jag upp Carmilla (1872) av irländske Sheridan Le Fanu, vampyrromanen som kom 20 år före Bram Stokers Dracula.
Laura växer upp med sin far Baronen på ett ensligt schloss i en avlägsen provins i Österrike. ”Nothing can be more picturesque or solitary”, berättar hon och beskriver vallgraven med sina svanar och näckrosor och vindbryggan som aldrig hissats upp.
Dagarna passerar i stillsamma rutiner. Men Laura bär sedan barnaåren på minnet av en märklig och skrämmande dröm som hon aldrig har kunnat skaka av sig.
När slottets porträttgalleri restaureras görs ett oväntat fynd. Bakom ett senare lager framträder en ung kvinna från en av de äldsta målningarna. Laura känner genast igen ansiktet. Det är kvinnan från drömmen.
En dag får de besök av ett hästekipage med en ovanligt vacker ung kvinna – Carmilla – som insjuknat under resan. Den främmande kvinnans mor måste resa vidare och lämnar därför sin dotter i Lauras fars vård. För den ensamma Laura blir Carmillas ankomst en gåva. En vän, en förtrogen, kanske rentav den själsfrände hon aldrig haft.
I trakten börjar böndernas döttrar dö i mystiska febersjukdomar, och även Laura blir allt svagare. Deras gåtfulla gäst håller sig på sitt rum och visar sig sällan före sen eftermiddag. Ibland upptäcker man dessutom att hennes rum står tomt mitt i natten. Lauras far finner alltid en logisk förklaring.
Så anländer ännu en gäst: den härjade general Spielsdorf, som söker efter gravarna till en utdöd adelssläkt. Hans älskade systerdotter har dött efter att familjen tagit sig an en mystisk ung kvinna vid namn Millarca. Han ägnar nu sina sista krafter åt att studera vampyrtraditionen och åt att avslöja sanningen bakom tragedin.
I Le Fanus kortroman får de båda männen – Baronen och General Spielsdorf – ge röst åt hur de förförs av den vackra unga kvinnan och hennes livliga mor. Baronessan imponerar med börd, konversation och självklar social auktoritet, medan dotterns ungdom och skönhet gör resten. Beslut måste fattas under tidspress, och männen binds vid löften som de egentligen borde ha ifrågasatt.
Det är ett återkommande mönster i berättelsen: det orimliga accepteras därför att det presenteras med charm, skönhet och självsäkerhet. Idag går tankarna till samtida manipulation och maktutövning. Le Fanu beskriver inte dessa begrepp – de fanns inte på samma sätt i hans samtid – men han skildrar hur människor gradvis förmås att bortse från sina egna invändningar och sitt eget omdöme.
Faran kommer sällan med skrik och varningssignaler. Den kommer leende.
Kanske är det därför berättelser som Carmilla och Dracula överlever. De handlar egentligen inte om vampyrer. De handlar om den mänskliga önskan att bli förtrollad – och priset man ibland får betala.
Titel: Carmilla
Författare: Joseph Sheridan Le Fanu, 1814-1873
ISBN 9781782275848
London : Pushkin Press, 2020