Höstens måsten

Jag köpte en aranstickad yllefilt på Irland i somras, fortfarande alltför varm medan jag tar itu med de sista olästa böckerna från förra bokmässan (annars blir det köpstopp). Jag hoppas på en sval september med lugn och vila. Jag har sett ut höstens följeslagare:

Rakkniven av Eva Ström. Hoppas bara ingen feg redaktör har urvattnat samtidens näsknäpp på Strindberg. Eva Ströms fina språk bådar gott för att den ska vara bättre än Marit Furns Skuggan. 

Marisha Pessls Neverworld, för att jag sträckläste Nattfilm. Även om slutet var svårförlåtligt.

Virgina Woolfs Mrs Dalloway ska bli en promenad efter Odysseus. Tack Hannele för tips!

West Side Story sätts upp på Malmö Opera, och jag ska introducera den för nästa generation. Älskade den från första gången.

Play It Again av Alan Rusbridger med undertiteln An Amateur Against the Impossible. Tidningen Guardians chefsredaktör Alan Rusbridgers dagbok det år han som 55+ lärde sig spela Chopins g-moll-ballad. När jag läste om hans projekt visste jag precis vad jag själv borde göra.

G-moll-balladen var den sista pianoläxan jag aldrig gjorde färdigt för 25 år sedan, och nu har jag haft ett års avrostning med min dotters fantastiska  pianolärare – en sån där lärare du önskar att du själv hade haft som barn. I december tänkte jag själv försöka framföra g-moll-balladen på Palladiums flygel – ett magiskt instrument som låter vackert nästan hur man än spelar.

Det är aldrig försent.