Woodson, Nilsonne och Alan Rusbridger

Äntligen Göteborg! Här är nedstamp från första dagen.

Jaqueline Woodson, aktuell på svenska med Brun flicka drömmer, verkade vara en urkraft av styrka och godhet. Vem vill inte umgås med hennes karaktärer? 

”Jag berättar, alltså finns jag” med Linda Skugge, serietecknaren Mats Johansson, och läkaren Valdemar Erling (ordförande i Svensk förening för Narrativ Medicin), moderades av Åsa Nilsonne, som inspirerat mig att skriva. Det blev ett samtal med fingertoppskänsla om att kunna och våga berätta, och om vikten att bli lyssnad på.

Alan Rusbridger pratade om journalistikens framtid, incitamenten för undersökande journalistik, och problemet med betalväggar som lämnar nästan hela spelfältet fritt för lågkvalitativ information. Journalistiken, menar Rusbridger, antar inte utmaningen att vara bättre än internet tillräckligt väl .

Jag blev inspirerad av Alan Rusbridgers pianoutmaning för ett par år sedan, när han lärde sig Chopins fruktansvärt svåra g-moll-ballad som 56-åring. Jag försökte mig på balladen för 25 år sedan och misslyckades. Nu har jag börjat ta lektioner igen och har kommit halvvägs. Parallellt med stycket läser jag hans bok, Play it again, om året med Chopin.