O´Farrell, fragment och Fioretos

Maggie O´Farrell och Kulturkollos bokcirkel inledde lördagen med frukost i Sekwas monter i mässhallen innan öppningsdags. O´Farrell närvarade via videolänk, och representerades på plats av sin översättare Malin Bylund Westfelt. O´Farrell besvarade bokcirkelns frågor om Ett hjärtslag från  döden, recenserad här. Kulturkollo har transkriberat samtalet här.

Michael Stavaciv (vänster) tolkades från tyska.

Fragment och minimalism i samtida europeisk poesi var rubriken för ett möte på främmande språklig mark för svenska Anna Hallberg och Jonas Ellerström, Portugals Mésseder och Tjeckiens Michael Stavaciv. Panelen verkade inte övertygade om att minimalism och fragment var särskilt samtida, och pratade om ett uppsving för gamla poesiformer, även rimmad vers.

Haikun är tydligen omåttligt populär i Sverige, trots att den är gjord för ett mycket annorlunda språk. Jag som bott i Japan är övertygad om att den kompakta versformen mest beror på materialbrist och den japanska vanan att inte uppta onödig tid och plats. Jonas Ellerström trodde att svenskarnas lockelse med haikun var att skribenten kände att hen hade uppnått något.

Anna Hallberg berättade om processen när hon skrev kärlekssonetter – en förmodat utdöd versform – dedicerade till kvinnliga hiphop-artister, och att det varit lätt att skriva när formen inte behövde skapas.

Ett skrivande liv var ett samtal mellan Arios Fioretos och Agnes Lidbeck, moderat av DN:s Åsa Becker, om var de skrev, vad de hade på sig, och vad de drack under skrivprocessen. Båda var eniga om att deras respektive skilsmässor frigjort tid för skrivandet. Fioretos pratade om tillit till kontrollförlusten när man flyger, och Lidbeck fortsatte ge ett ansikte åt den allmänmänskliga oförmågan att omfamna den bekväma illusionen om den självutplånande modern.

Sen blev det motorvägen hem längs kusten, och en helkväll med Beatrix Potters Pelle Kanin. Inte för att läsa berättelsen, utan för att räkna antalet kaniner på varje sida. Räddningen blev Muminhuset i papp, där treåringen kunde sysselsätta sig med att montera isär och lägga tillbaka pappfigurerna i sina ramar, som ett pussel. “Hjälpa Lilla My!” tjöt han när lättviktsfiguren välte  på mattan i Muminhusets hall.

Snart vaknar han.