Dolittle, Auschwitz, Nallekonsert och biobalett

Filmen Dolittle i regi av Stephen Gaghan inledde helgen, teatraliskt överdriven (förutom den återhållna Antony Banderas), med fina bilder av många djur. Sydsvenskans recensent kallade filmen en kalkonfilm utan kalkoner.

Inför internationella minnesdagen för förintelsens offer såg jag dokumentären Tur retur helvetet från 1996 på SVT öppet arkiv. Benny Grünfeld, som överlevt Auschwitz och dödsmarschen som slutade i Bergen-Belsen, berättar. I Daniel Gustafssons Odenplan säger en av karaktärerna att ”…människan är kapabel att göra nästan vad som helst mot andra människor.”

I eftervågorna av minimalisten Fumio Sasakis Hejdå saker började jag i helgen digitalisera min brevsamling från 1980- och 90-talet. Jag hittade buntar med brev från en fin lärarvikarie som brevväxlade med mitt elvaåriga jag i ett helt år, och brevvänner jag hade glömt att jag hade, men också min mormors och min gammelmosters brev. Arbetet med bråtet är terapeutiskt, och en viktig läxa: det är arbetsamt att spara gamla ting.  

På lördag blev det Nallekonsert på Malmö Live. Scenografin bjöd på alfabetstema, och mindre visuell animering och pantomim än förra året. Fyraåringen verkade nöjd.

Imorgon blir det baletten Giselle på biograf, som live-sändning med Bolsjoj-baletten i Moskva. Egentligen ville jag se Porträtt av en kvinna i brand, men jag verkar ha missat tåget. Jag har varken sett opera eller balett på bio tidigare, men formen har hyllats för att den låter åskådaren komma nära, trots att en inte har råd med parkettplats. Det ska bli spännande.


ISBN 9789198505528; ISBN 9789173379656