Smakbit: De förlorade barnen

Jag har följt Valeria Luiselli sedan Historien om mina tänder, och De förlorade barnen är hennes tredje roman på svenska. Två journalister, vars äktenskap börjar knaka i fogarna, lämnar New York i en bil med sina barn, som är sex och tio år. Han ska göra ett projekt om apache-indianerna, hon om de ensamkommande flyktingbarn som hålls i fängelseliknande förvar i USA. De ger sig ut på långresa. Min smakbit är från s. 101 där de ska välja ljudbok:

“Min man tycker att Kerouacs På drift vore ett perfekt val. Även om barnen inte kommer att förstå innebörden, säger han, kan vi alla njuta av dess rytm medan vi kör. Jag minns att jag läste Kerouac när jag var strax över tjugo och var tillsammans med en bokhandlare. Han beundrade Kerouac och gav mig alla hans böcker, en efter en. Jag läste dem som om jag måste äta en ändlös skål med ljummen soppa. Varje gång jag höll på att bli klar fylldes skålen på.” (Luiselli, s.101)

Jag tycker om det jag läser, typiskt Luiselliskt med lätt skruvade karaktärer, ovanlig fragmentering och säregna utsnitt – i den här romanen samlar de på ljud.

Fler smakbitar här.


ISBN 9789189105027