I senaste numret av svenska Bamse kom hälften av serierutorna på finska. Förlaget har lovat en liten finsk-svensk ordlista till sina läsare.
I den nyutgivna diktsamlingen Befria din kärlek ur leran av Eeva-Liisa Manner är bara tio sidor på finska. Jag hittar ingen ordlista hos Ellerströms. Den kanske kommer.
Adrienne Richs Atlas över en invecklad värld är konceptuellt som Simon and Garfunkels 7 O’Clock News/Silent Night från 1966 med sina två kontrasterande inspelningar.
Den vackra jorden. Grönsakslandet, det enkla huset med bruksföremål. Sommarängen, utflykten till stranden. Stjärnhimlen och vattenmassorna.
Och så, på ett personligt plan, människors ullstrumpsgång över jorden: miljöförstöringen, klassamhället, könsrollerna, exilen, flykten, våldet, förintelsen.
Niklas Qvarnströms roman Turba utspelar sig i Malmö före dess postindustriella epok. Före Västra hamnen och Öresundsbron. Unga kulturarbetare 1993 fyndar på antikvariat och ekiperar sig på Myrorna. Någon kämpar med sin roman, en annan med hungern. Som i Röda rummet.
Nu är semestern slut och jag måste skriva färdigt min avhandling, som ska försvaras kring halloween. I´ll be back.
Som liten såg han alla barnförbjudna skräckfilmer, och det tog han inte skada av, skriver författaren till American Psycho i sin nyutgivna essäbok White.
Jag läste mycket Bret Easton Ellis när jag var 20-nånting. Inte American Psycho då, som jag tog mig an sist, men jag älskade The Rules of Attraction, som börjar mitt i en mening och berättas av flera karaktärer i första person. Den utspelar sig på campus där alla är promiskuösa, ingen blir kär, och den som är skyddslös dör medan de andra skrattar. Ellis fångar det ytliga studentlivet i sin tomhet och ensamhet.
Jag tipsades av Helena på Kulturkollo om fackboken Drottningsylt, där Josefin Johansson går igenom svenska regentlängden på spinnsidan, med stor humor och ungdomligt språk. Jonna Björnstjerna har gjort underbara illustrationer. Lämplig för läsålder 9-12 år, men även 70-talisterna och 70-plussarna uppskattade den.
Det är inte lätt att blogga om ryska poeten Maria Stepanovas roman. Minnen av minnet är massiv och liknar inte mycket annat. Tegelstenen slår ner i semestern som en ny älskare, charmerande men evigt pockande på information och jämförelser, omprövningar och kalibrering. Till och med barndomens tillrättalagda läsning av Anne Frank punkteras, liksom i förbifarten.
När en trodde att reseguiden som genre var död och ersatt av internet kommer den här hybridformen. Några av våra vassaste skribenter har varit med och sammanställt en smakmeny om en stad, lika gångbar på hemmaplan. Jag läser halva Karavan Puls – Wien i en lånad trädgård på Männertreugasse medan fyraåringen gräver igenom sandlådan på jakt efter vattnet han tidigare hällt i.
För ett par dagar sedan kom nyheten att ett fragment av dikten Der Rosendorn återfunnits i benediktinklostret Stift Melk, och daterats till 1300-talet. Det var oklart vilka förberedelser en pilgrimsfärd till Melk från Wien påkallade. Fasta och abstinens?
Der Rosendorn verkar handla om ett av ungdomens eviga småbekymmer: är partnern intresserad av mig som person, eller vill hen bara ligga?
Jag blev nästan besviken över Dresdens återuppbyggda stadskärna. Jag minns när jag som tonåring gick ut ur Rotterdams centralstation, uppförd i gammeldags stil för chockverkan. Staden var evigt förlorad.
Lars Myttings senaste roman Systerklockorna utspelar sig till viss del i Dresden. Jag tyckte mycket om hans förra, Simma med de drunknade. Ska jag läsa?