Äntligen jobbfri helg och jag har bäddat ner mig i soffan med Enrique Vila-Matas Man kommer aldrig ifrån Paris. Berättarjaget är en pretentiös nybörjarförfattare som dyrkar Hemmingway och har hyrt in sig i Margarite Duras vindskupa på Rue Saint Benoît 5 – en adress som sist figurerade i Duras lite allvarligare Det är allt (här).

Det bästa med årets bokmässa är att Tranan har slagit sig ihop med Ellerströms och Rámus, så jag behöver bara gå till en enda monter för att köpa mina böcker.

Nu är semestern slut och jag måste skriva färdigt min avhandling, som ska försvaras kring halloween. I´ll be back.

För ett par dagar sedan kom nyheten att ett fragment av dikten Der Rosendorn återfunnits i benediktinklostret Stift Melk, och daterats till 1300-talet. Det var oklart vilka förberedelser en pilgrimsfärd till Melk från Wien påkallade. Fasta och abstinens?

Der Rosendorn verkar handla om ett av ungdomens eviga småbekymmer: är partnern intresserad av mig som person, eller vill hen bara ligga?

Jag blev nästan besviken över Dresdens återuppbyggda stadskärna. Jag minns när jag som tonåring gick ut ur Rotterdams centralstation, uppförd i gammeldags stil för chockverkan. Staden var evigt förlorad.  

Lars Myttings senaste roman Systerklockorna utspelar sig till viss del i Dresden. Jag tyckte mycket om hans förra, Simma med de drunknade.  Ska jag läsa?

Att vila är att ta ansvar, är budskapet i Tomas Sjödins bok Det händer när du vilar. Jag plockade upp den på second hand för något år sedan. Symptomatisk nog har jag aldrig tagit mig an den, och den har varit nära att följa med när bokhyllan rensas. Mitt exemplar har massor av understrykningar, som om det varit med om en studiecirkel. Livsstilen är min mormors.