Kulturkollo har dragit igång lördagsutmaningen Just nu den första lördagen i månaden. Den känns alldeles lagom!

Jag hakar på Kulturkollos sammanfattning över 2019. Min lista är här:

Årets mest oväntade: Paul Beattys Svikaren (här). Vilken balansgång!
Årets klassiker: Jag köpte Bokförlaget Tranans två första volymer av Borges i urval.
Årets knock out: Maria Seisenbachers Sitta lugnt med ordentliga skor (här). Jag är fortfarande upprörd.

Jag provade Novellix julkalender i år. Designen är snygg och konceptet kul. Innehållet i de små paketen spretar som en kärleksfullt dekorerad familjegran, från sci-fi och Viktor Rydberg, till Rachel Korn om förintelsen (som golvade mig) och nyskrivet från Novellix egen tävling. Avigsidan är när man missat flera dagar i rad, och ska läsa ikapp. Jag är inte van att läsa osammanhållet.

Äntligen jobbfri helg och jag har bäddat ner mig i soffan med Enrique Vila-Matas Man kommer aldrig ifrån Paris. Berättarjaget är en pretentiös nybörjarförfattare som dyrkar Hemmingway och har hyrt in sig i Margarite Duras vindskupa på Rue Saint Benoît 5 – en adress som sist figurerade i Duras lite allvarligare Det är allt (här).

Det bästa med årets bokmässa är att Tranan har slagit sig ihop med Ellerströms och Rámus, så jag behöver bara gå till en enda monter för att köpa mina böcker.

Nu är semestern slut och jag måste skriva färdigt min avhandling, som ska försvaras kring halloween. I´ll be back.

För ett par dagar sedan kom nyheten att ett fragment av dikten Der Rosendorn återfunnits i benediktinklostret Stift Melk, och daterats till 1300-talet. Det var oklart vilka förberedelser en pilgrimsfärd till Melk från Wien påkallade. Fasta och abstinens?

Der Rosendorn verkar handla om ett av ungdomens eviga småbekymmer: är partnern intresserad av mig som person, eller vill hen bara ligga?