Demensens snara: Sitta lugnt med ordentliga skor av Maria Seisenbacher

Jag ville först inte ta till mig diktsamlingen på temat Alzheimers. Den fick stå till sig i bokhyllan. Alzheimers är en ovälkommen gäst vid vårt bord.

Men det är ett smakfullt, ömsint verk jag möter i Maria Seisenbachers fjärde diktsamling, den första översatt till svenska. En mor är sjuk, språket har förändrats. Kroppen har åldrats, men händerna griper, ibland krampaktigt. Almanackan faller sönder.

Diktsamlingen består av tre delar med rubrikerna En – Få – Fler. En humoristisk, plågsam rimlek som gestaltar sjukdomen väl. Människor rör sig i huset, berör den sjukas kropp.

Seisenbacher är lågmäld, återhållsam. Läsaren skymtar en hemmiljö, en trädgård. Det finns en återkommande bild av ett skepp eller ett fartyg. Mor och dotter går under tillsammans. Vi:et går förlorat. Det finns en omvänd symmetri. Förälderns kropp nära, dess väsen onåbart.

Efterordet av Jenny Tunedal är personligt och förtvivlat. Tunedal ser sjukdomen i vitögat. Hon beskriver demensen som att krossas inifrån av sin egen hjärna. Använder ord som ork, storm, orkan. Attribut som glanslös, pinsam. Demensavdelningens dödsrike.

Cecilia Hansson och Daniel Gustafsson har översatt från tyskan, ett språk otillgängligt för mig. Jag läste nyligen Cecilia Hanssons Au pair, som jag tyckte om.

Jag föredrar att tänka på Sitta lugnt med ordentliga skor som poesi som försöker fånga en ny, flyende relation mellan två kroppar som ordlöst hör samman. Den bygger på en relation som upphört med namngivandet. Jag vill hellre tänka på det som sipprar ur den perforerade hjärnan som ljus ur en trasig sil.

Jag har länge tänkt att min far har gett sig ut i vildmarken och någon har kommit i hans ställe. Bara kroppen finns kvar, och ett mekanistiskt skal av inlärda ritualer. Ibland undrar jag om jag någonsin har känt honom. Jag gillar barfotagången, den sjukes gåtfullhet, de schamanistiska temaorden i Seisenbachers diktsamling: fjädrar, halmfigurer, snöre, berg.

sedan länge överskriden
du lägger mig bakom dig
på vitfärgade fotsulor

Jag river ur allt utom sista sidan av Tunedals efterord, och kör det genom papperstrimlaren – ett skatbo av tomrum. Jag ställer in Seisenbachers diktsamling i bokhyllan, som en drömfångare.


Titel: Sitta lugnt med ordentliga skor
Författare: Maria Seisenbacher
Översättning: Cecilia Hansson (1973-) och Daniel Gustafsson
Efterord: Jenny Tunedal (1973-)
ISBN 9789172475441
Publicerad: Lund, Ellerströms, 2019
Inköpsställen t.ex. här eller här