Tag: Nordstedts

Smakebit – Tove Jansson : arbeta och älska

Jag uppmärksammade Internationella Kvinnodagen med att se Mia Skäringers filmversion av No more fucks to give. Sekvensen där hon högläser från en lastpall med biografier skrivna av manliga genier tillhör höjdpunkterna (eller lågvattenmärket, hur man nu ser det). Skäringer har också grävt fram ett förkastat utdrag från Laterna Magica, där det manliga geniet tar strypgrepp och våldtar en kvinna. ”Det är som om hon ville att han skulle döda henne”, skriver han.

Björnkvinnan av Karolina Ramqvist

Jag tycker bättre om Karolina Ramqvists Björnkvinnan efteråt. Dokumentärromanspåret är magnifikt och skildras med närvaro och schwung: en 1500-talskvinna, Marguerite de Navarre, följer med på en expedition och blir under förevändning av okyskhet strandsatt på en öde ö, tillsammans med sin lutspelande älskare (dukar under) och sin kammarjungfru (skjuter björn).

Den tunna isen av Lena Einhorn

Den tunna isen är en roman skriven i askan efter ett förödande kärleksförhållande. Huvudpersonen Lena – läkare, författare och dokumentärfilmare i medelåldern – träffar Nicki, som snart finner sig ha en svårt sjuk son. De inleder ett distansförhållande och vad Lena kallar intimitetsdansen: rörelsen mellan avståndstagande och närhetslängtan. Pas de deux är svårt när två har bagage att balansera.

En roman som värmer ända ner till tårna: Varm mjölk av Deborah Levy

Varm och brokig som en film av Almodóvar. Under karaktärernas färgflagor blottas individer som lever livet i all dess skönhet med sina inre trasigheter.

Engelska Rose är 60 fyllda, pensionerad bibliotekarie, invalidiserad av obrukbara ben. Vacker och elegant kommenderar hon runt sin 25-åriga dotter Sofia Irena, som aldrig verkar kunna ge henne rätt vatten. Roses exmake kallar henne hypokondriker.