När jag packar upp Dylan Thomas novell utgiven som pappersrulle berättar min huskonstnär om Carolee Schneemanns performancekonstverk Interior Scroll från 1975, där konstnären drar ut en ihoprullad pappersrulle ur sin vagina och läser högt ur texten, en satirisk monolog som går i dialog med den kritik hennes konst mötte. Interior Scroll betraktas som ett nyckelverk inom den feministiska performancekonsten.
Jag vet inte varifrån Rámus fått idén till det här formatet, men de skriver att det inbjuder till högläsning.
Dylan Thomas novell framfördes i radio 1953. Där berättar han ett barndomsminne om när byns män skulle göra en dagsutflykt med en charabang och stannar på alla pubar längs vägen. Till slut somnar han mot sin farbrors väst. Det är en bullrig och burlesk historia med fylligt språk.
Fyndige Erik Andersson har översatt. Jag stöter på nya ord. Charabang: en öppen vagn från äldre tid med längsgående inåtvända säten. En löknasare verkar vara en kringresande lökförsäljare. From som jag är söker jag först på nasaré, men nasare är, enligt SAOL, en nedsättande benämning på en försäljare som i äldre tid sålde billiga varor direkt vid dörren.
Men mest anslående är ändå pappersrullen. Hur gör man när man läser? Rullar upp den kring ett finger? Två? Den är tunn som ett kvitto och bokstäverna mindre än jag väntat mig. När jag läst klart börjar jag vira ihop den för hårt och måste dra loss den från handen, så att den hänger ut sig som en vindlande serpentin.