Tag: Albert Bonniers förlag

När jag dog av Per Svensson

Boken är nominerad till Augustpriset. Det är svårt att veta vad man ska känna inför det. Det har aldrig delats ut postumt. Priset ska göra nytta, säger de om Nobelpriset. Augustpriset skapades uttryckligen för att ge böcker uppmärksamhet och öka försäljningen. Jag har alltid tänkt på Augustpriset som en reklamkampanj, kanske en kostnadseffektiv sådan.

Halva Nattsäsong. Av Karolina Ramqvist

Jag har läst mycket av Karolina Ramqvist. Jag tycker om hennes författarskap. Hon är Författare, med stort F. Jag minns hur hon förr kunde vrida sig av obehag i intervjusoffan. Hon ville skriva, inte prata om det hon skrivit. Med åren har hon fått en professionell säkerhet i sina offentliga framträdanden. På författarfotografierna ser hon fantastisk ut. Jag är stolt över att vi har henne i den svenska litteraturen.

Lars Lerin i källaren

När jag rensar i källaren hittar jag Lars Lerins Naturlära, fortfarande oläst. Det är boken från första gången jag blev illa behandlad av ett distansförsäljningsföretag.

Jag köpte boken från Bokus hösten 2014. När den kom fram var den kantstött. Inte alls i skick att ge bort i julklapp. Jag reklamerade.

Förföljarna av Magnus Florin

En man är på väg till sin familj för ett traditionellt midsommarfirande. Men hans transport är inställd, och när han fördriver tiden genom att förfölja en främmande man med mystisk hälta hamnar han i en märklig katt- och råttalek. Mannen han förföljer visar sig snart förfölja honom genom Stockholms gator. Mötet utvecklar sig till ett märkligt mästare–lärjunge-förhållande. Mästaren erbjuder honom undervisning. I gengäld kräver han bara en sak: att han vill. Vill, vill.

Kött av David Szalay

Huvudkaraktären István i David Szalays bok Kött är den mest behagliga jag har hängt med på länge.

Han har förstås många fel. Att han är tyst är det mest sympatiska med honom.

Men István är inte krävande, inte verbal, inte självanalyserande. Han klagar inte på sin chef. Man kan ha ett one night stand med honom utan att han krånglar. Han kan få sin klädsel bestämd av andra utan gnäll. Han driver genom sitt eget liv.

En hyllning till livet av Gisèle Pelicot

Om Madame Pelicot har orkat skriva den här boken ska jag orka läsa den. Boken öppnar med ett bokat besök på den lokala polisstationen, efter femtio års äktenskap med en man som i hemlighet organiserade upprepade övergrepp mot henne. Därifrån nystas berättelsen upp. Parallellt återger författaren en barndom präglad av både värme och otrygghet på den franska landsbygden. En underström av oro löper genom minnena av väldukade frukostbord, solljus mellan fönsterluckorna, hur hon promenerade bakom mormor med getterna och hunden, såg henne ysta ost och byka — och den gradvisa insikten om att något är allvarligt fel.

Drömräkning av Chimamanda Ngozi Adichie

Jag uppskattar Adichies komplexa karaktärer som plötsligt kan bli någon annan än en föreställt sig. Vuxna Zikoras mamma avslöjar att missfallen efter det första barnet aldrig inträffade. Istället höll hon på att förblöda vid första förlossningen och genomgick en livräddande hysterektomi, men kunde inte berätta för sin make av rädsla för att bli ställd på gatan när hon inte kunde föda fler barn. Det dröjde många år innan fadern tog en andra hustru och flyttade ut. Så skoningslöst kan det patriarkala systemet te sig.