En bokblogg jag har följt i flera år innan jag själv började blogga är Kulturkollo. Idag skriver de om klassiska inledningsmeningar, och avslutar med ett quiz. Är man nyfiken på litteraturens beståndsdelar kan jag rekommendera Ben Blatts Nabokov’s favorite word is mauve: what the numbers reveal about the classics, bestsellers, and our own writing (New York : Simon & Schuster, 2017). Blatt har gjort statistik på parametrar som adjektiv, verb och utropstecken i litteraturen; han:hon-förhållandet, och användningen av högljudda, neutrala eller tysta talverb. EL James Fifty Shades-triologi är t.ex. 24% tyst, jämfört med 87% tysthet i Jane Austens noveller, och 93% tysthet hos Hemmingway.
Blatt skriver att Toni Morrison har väldigt korta inledningsmeningar, med en medianlängd på fem ord. 69% av romanerna i en studerad författargrupp hade däremot en längre inledningsmening än medellängden i resten av romanen.
Blatt har gått igenom åtta publikationer över de bästa inledningsmeningarna, och hittat 20 inledningsmeningar som återkom på alla listor. Där finns Jane Austens Stolthet och Fördom, och Tolstojs Anna Karenina, men också James Joyce Odysseus, som jag nyligen läst utan att särskilt lägga märke till inledningsmeningen alls.
”Högtidligt trädde den satte Buck Mulligan fram från det översta trappsteget, bärande en skål med lödder på vilken en spegel och en rakkniv låg.”
(JAMES Joyce, s.7)
Det finns en stor variation i de allra bästa inledningsmeningarnas uppbyggnad. Blatts data pekar på att man inte kan dra den generella slutsatsen att kort är bra.
En inledningsmening jag själv speciellt minns är Albert Camus Främlingen: ”Aujourd’hui, maman est morte.”
Den fick mig att tro att jag utan problem kunde läsa på franska.