Vi läste ett utdrag av Engdahl på en kurs jag går vid sidan av, och jag försökte få tag på hela verket. Istället kom jag hem med De obekymrade, föregångaren till nu aktuella Op.101. Eftersom jag nyligen läst Etel Adnans stora Sitt Marie-Rose, där Adnan låter alla sidor komma till tals för att göra en konflikt begriplig, tänkte jag att jag kunde läsa Engdahls partsinlaga.
2016 skickade jag in en läsarfråga till Allvarligt talat, som Horace Engdahl besvarade. Min fråga löd ”Varför kan vi inte vara neutrala till andras kön och kroppar när vi ändå inte ska ligga med varandra?” Svaret jag fick kan sammanfattas med att sexualiteten och längtan efter den andre sitter djupt inne i människan.
De obekymrade håller brandtal för det egna fria tänkandet och tyckandet, och utvikningar på temat ovan. Jag fastnar för texten om uttrycket ”Il floruit” som preciserar en historisk persons produktiva tid. Il fleurit jusqu’á 2018.
Författarens alter ego Mahuro liknar manligheten efter #metoo vid Titanic: ”Själv vill Mahuro hellre likna de tappra själar som fortsatte att skåla i champagne i förstaklassalongen ännu när det iskalla vattnet sköljde kring deras fötter.”
Så talar någon som aldrig har lidit, och som aldrig har satt sig in i en annan människas lidande.
Titel: De obekymrade
Författare: Horace Engdahl, 1948-
ISBN 9789100179922
Publicerad: Stockholm, Albert Bonniers förlag, 2019