Visst gör det ont när knoppar brister, och Gidlöfs landar med ett magplask. Kvinnan möter Flickan, som hon försöker skydda och dräpa om vartannat. Romanen verkar utspela sig i ett postapokalyptiskt töcken, en dramatiserad BUP-korridor med ormbunkar och ett reptilakvarium. På randen, bortom all tid. ”En man vänder på huvudet, han ser mig, jag vet vem han är. Han har varit här förut. Jag vill inte vara i hans blickfång.”
Hannele skrev om Eric Lindsäters Det blåser på månen (här). Vi har en gammal utgåva från 1954, fyndad på Myrorna eller möjligen arvegods. Titeln dyker upp ibland i engelska filmer, romaner och intervjuer, men jag har inte läst den.
Gustaf Adolf Lysholm (1909-1989) var en svensk poet, servitör på några av Stockholms bästa krogar, och HBTQ vid en tid då detta var tabu. Per Wästberg har skrivit hans biografi Gustaf Adolf Lysholm : diktare, drömmare, servitör (2013).
Jag har sett Åsa Hellbergs roman Välkommen till Flanagans i flera flöden, så den fick följa med hem från biblioteket. Den påminner om min favorit-Harlekin från tonåren, Karibiens vackraste kvinna av Susanne McCarthy, som handlar om Laura som driver hotell i männens värld i Karibien, med ekonomiska och organisatoriska utmaningar.
Jen Beagins Dammsuga i mörker är uppföljare till Beagins oöversatta debutroman Pretend I’m Dead. Huvudpersonen Mona är nu 28 år och försörjer sig som städare i New Mexico. Hon är kär i Dark och arbetar med låtsaskompisen Terry. Hennes hyresvärd och klienter är excentriska. Mona dras in i ett konstprojekt där hon poserar naken i mer och mer utsatta situationer.
Mark Twains riktiga namn var Samuel L. Clemens (1835-1910). Först 1963, efter hans dotter Claras död, fick eftervärlden tillgång till hans brev och opublicerade arbeten. Clara hade motsatt sig publikation av sin fars mörkare, mer experimentella verk. Förekomsten av opublicerade manus väckte nyfikenhet kring Mark Twains dolda sidor och på förhållandet mellan hans privata och offentliga persona.
I en bokhylla på Olof Viktors i Glemminge hittade jag Mary McCarthys kultroman Gruppen i 1964 års utgåva. Vi läste Gruppen i Sydsvenskans bokcirkel under ledning av Per Svensson för ett par år sedan. Hans dotter Amanda Svensson har gjort nyöversättningen, och jag minns att vi pratade om den besvärliga första meningen.
Min bokcirkel skulle läsa Olga Tokarczuks Jakobsböckerna till tre tillfällen, men vi hann bara träffas en gång. Först nu halvvägs börjar läsningen ta fart för mig. Romanens ledargestalt Jakob Frank har i 1700-talets Polen skapat en kommunitet som pragmatiskt navigerar mellan judendom, kristendom och islam, och som behandlar kvinnor och ägande mer jämlikt.
Ja, vad säger man? Senast jag tänkte på Kristina Lugn var när jag streamade Makten och härligheten, som beskrivs som “en allegorisk knyt-blues-opera för (minst) 18 ledamöter.” Den finns fortfarande på Helsingborgs symfoniorkesters hemsida. Liberettot är något helt eget.
Efter att ha kämpat med de första 400 sidorna blev Jakobsböckerna plötsligt en riktig bladvändare. Hade det inte varit en bokklubbsbok hade jag inte härdat ut. Jag varvar den med Beagins mer lättsamma Dammsuga i mörker om skruvade karaktärer i New Mexico.