Sara Sofia är 38 år och lever ett strävsamt liv i en enkel stuga, när tillvaron vänds upp och ner av ett storslaget nybygge vid tomtgränsen. Ogifta Hulda Serafia slår sig ner i den lilla byn i Västerbotten och etablerar sig som bröllopsfotograf. Trots sparsam kontakt blir den kvinnliga fotografen sinnebilden för en annan sorts liv. Sara Sofia säger upp sig från sitt tunga arbete som fuspiga och vågar prova vingarna, så långt de kan sträckas under nittonhundratalets första hälft.
Karantän dag tio, och efter en inspirerande receptsamling från Hannele stekte jag havregryn med kardemumma till våfflorna. I kylen fanns halvstelnad granatäppelkompott.
Hemma eller på jobbet? Sitter i Covid-19 karantän dag 9 och läääängtar till jobbet. Jag mår bra där och Bergtagen är faktiskt lite seg.
Camille Claudel (1864-1943) var skulptör, men jag har läst en samling av hennes postumt utgivna brev. Under konstutbildningen i Paris mötte hon skulptören Auguste Rodin (1883), och blev hans assistent, musa och älskarinna. Camille Claudel var dock erkänd konstnär i sin egen rätt.
Jag har 700 sidor kvar att läsa i Olga Tokarczuks Jakobsböckerna, men vad ska man göra? Min smakbit är från Thomas Manns Bergtagen, s.17:
“Förtjusande av dig”, sade Hans Castorp. “Vilket trevligt rum! Här kan man mycket väl hålla hus ett par veckor.”
Ett sms meddelar att Thomas Manns Bergtagen väntar hos mitt postombud. Jag är beordrad hemkarantän. Det blir Ananda Devi på balkongen. Titeln är tryckt med svarta bokstäver i relief, typiskt för förlaget med taktila omslag som sitt signum. Omslagsfärgen ser glad ut, tills jag fattar att den är färgsatt som en flytväst anno 2015.
Kan jag blogga om Emily Berrys diktsamling nu? Den inleds med ett Freudcitat, kliniskt och oempatiskt, om en mors död, och jag känner att jag vill skriva ut såna där solidaritetspiller till Freud som den kastilianske läkaren pratade om på Facebook, gigantiska stolpiller, en hel burk.
Jag hade svårt att bestämma vad jag skulle läsa när jag i söndags insjuknade i covid-19. Feelgood? Olästa Borges? Resterande 800 sidor av Olga Tokarczuk Jakobsböckerna? Bergtagen fanns inte till hands.
När jag skrev om Peter Nádas Fotograferingens vackra historia beskrev jag min dröm att en dag checka in på Waldhotel Davos, läsa Thomas Manns Bergtagen iförd morgonrock, leva på roomservice och inte lämna sängen förrän boken var slut.
Igår satt vi periodvis ensamma i det populära biblioteksrummet på en pub mitt i stan. På en av hyllorna hittade jag en roman om trafficking som jag läste om och om igen under tonåren. Det var som att möta en gammal vän.
Senast jag shoppade böcker var jag egentligen på jakt efter Kristoffer Leandoers De försvunna böckernas bibliotek, som Hannele skrev om här, men i Pequod Press webshop hittade jag istället Slut: symbolisterna vid tidens ände, en kombi av essäer och textantologi. I slutet av 1800-talet fanns en strävan efter skönhet som ett sätt att förändra samhället, och förbättra villkoren för industrialismens och kapitalismens offer, skriver Leandoer i introduktionen. Min smakbit är från sidan 245 i antologidelen: