Antiken är temat för Lyrikvännens aktuella dubbelnummer, och vår middagsdiskussion slutade med Diogenes, filosofen som levde i en kruka och grundande cynicismen. Diogenes verkar ha levt på att förlämpa människor med sina egna förutfattande meningar. När Platon sagt att definitionen på en människa är en fjäderlös tvåbening ska Diogenes ha kommit till akademien med en plockad kyckling.
en bokblogg
Category: blogginlägg
Årets 2021
Årets mest oväntade: Abdulrazak Gurnah
Årets klassiker: Hemsöborna av Strindberg
Årets knock out: Orkansäsong av Fernanda Melchor. Åh!
Årets historiska: Från sockerfabriken av Dorothee Elmiger och Förbrytare och förlorare av Felicitas Hoppe skildrar båda europeisk kolonialism
Mahler av Theodor Adorno
Det bästa med Adornos Mahler : en musikalisk fysionomi är att jag under kapitlet Sönderfall och affirmation sätter på Schönbergs op.16 och för första gången kan förstå det atonala som en demokratisk, öppen strävan. Alla instrument och klanger ska få vara sig själva, fria från form, förväntan och ideologi.
Dolda gudar av Nils Håkansson
Nils Håkansson, översättare, förläggare och författare till Augustnominerade Dolda gudar, framträdde vid det kanske bästa seminariet på Bokmässan 2019. Medan många av Bokmässans programpunkter är mer eller mindre kamouflerade, kurerade försäljningssamtal – för all del intressanta och givande – verkade Nils Håkansson ha en uppriktig önskan att informera och bilda. Vi gick därifrån med nya frågor.
De obekymrade av Horace Engdahl
Vi läste ett utdrag av Engdahl på en kurs jag går vid sidan av, och jag försökte få tag på hela verket. Istället kom jag hem med De obekymrade, föregångaren till nu aktuella Op.101. Eftersom jag nyligen läst Etel Adnans stora Sitt Marie-Rose, där Adnan låter alla sidor komma till tals för att göra en konflikt begriplig, tänkte jag att jag kunde läsa Engdahls partsinlaga.
Je m’appelle Agneta av Emma Hamberg
”Den som finge sticka från gumgnäll och köld
och segla till Hula-Hula!
Men nä: man är för hämmad!”
Så börjar andra delen av Sonja Åkessons dikt Äktenskapsfrågan, som följer på den mer kända “Vara Vit Mans slav.”
Sommarens utmanare: Harlekin
Förra sommaren utmanade jag och Hannele varandra att jämföra Nora Roberts och Barbara Cartland. Det är bra att träna på att variera sina prestationer, så i år valde jag en Harlekinroman. Jag har lyssnat på på “Löfte om framtiden” av Michelle Smart medan jag klippte tillbaka blåbärslandet.
Storytel revisited och Schulmans barnbok
Stora barnet ville ha Storytel på sommarlovet. Jag hade ett abonnemang när jag var föräldraledig och båda händer var upptagna. Förstasidan i appen var värre än jag mindes, bjärt och blingig som en pachinkohall, och jag kunde först inte hitta någonting alls jag ville läsa. Storytel är som att gå in på Pressbyrån för att få ett mål vällagad mat.
Midsommarläsning
Jag läser Fleur Jaeggys Tuktans ljuva år, en drömsk, mörk berättelse om internatskolor och deras konsekvenser. En ensam, isolerad flicka berättar om sitt liv i schweiziska Appenzell som 14-åring. Jag älskar formatet, och det kärva, kondenserade språket.
69 av Juliette Kahane
Juliette Kahanes bakgrund överträffar dikten. Hon är barnbarn till Jack Kahane, en djärv förläggare som grundade Obelisk Press i Paris 1929, som gav ut bl.a. Lady Chatterleys älskare. Juliettes far Maurice Girodias drev efterföljaren Olympia Press som var först med att ge ut Nobukovs Lolita. Girodias misskötte sina affärer och flydde till USA där han kom att publicera Valerie Solanas. Om detta berättar Gabriella Håkansson i en OBS-essä om Obelisk och Olympia Press sänd 2017 under rubriken ”Porr, kaos och lysande litteratur” (här).