Nakba, ”Den stora katastrofen”, är flykten och fördrivningen av invånare från de områden i Palestina som kom att bilda staten Israel 1948. Minnesdagen firas den 15 maj. I den andra halvan av Adania Shiblis roman En oansenlig detalj skildras nakba som ett kontinuerligt, pågående övergrepp. En journalist åker runt i en vit personbil med 1948 års och samtidens kartor i händerna. Hon förtvivlas över hur landskapet och byarna ytterligare trängts undan och ersatts av en ny typ av bebyggelse.
Annie Ernaux roman Omständigheterna är en folkhälsovetenskaplig skräckhistoria. WHO delar in aborter i säkra, mindre säkra och osäkra. Den illegala abort Annie Ernaux genomgick i Frankrike på 1960-talet tillhör den sämsta kategorin.
Édouard Louis Att förändras: en metod är en rags-to-riches-berättelse som gör kapital av kulturella och sociala ambitioner och påvisar individens rörlighet in i högstatusgrupper. I denna kombination av biografi och manual berättar Édouard Louis – som vuxit upp som Eddy Bellegueule – om det tarvliga barndomshemmet där man ser på TV åtta timmar om dagen, äter skräpmat och storebror blir alkoholist redan som femtonåring. I skolan möts han av glåpord för sin feminina läggning. Den pessimistiska synen på barnets möjligheter att lyckas ställs mot hans extraordinära ansträngning och framgång. Han lyckas ta sig in på ett av Paris mest prestigefyllda universitet och till elitens gemak.
Mittemellanår av Alexandra Politidis Palm skildrar ett svenskt poetiskt universum med IKEA, en vuxensoffa och ketchup. Diktjaget är en ung vuxen som söker sig själv, med eller utan partner. Det är under perioden en är förälskad i idén om Förhållandet. Men relationerna är inte menade att vara och blicken på en själv är för hård. Love is not the answer är svaret som väntar diktjaget under pilgrimsresan för, eller mot, kärleken.
Karl Vennbergs genombrott Halmfackla kom 1944, under världskriget men före atombomberna. Före Gulfkrigets cineastiska skådespel och abstraktionen av de tallösa döda. Det är spännande att pröva en av den svenska modernismens främsta mot vår tid, att läsa om ett krig och leva med ett annat. Detaljer som kulsprutan och bombplanen lokaliserar poesisamlingen till 1900-talet. Vennberg 2022 pekar på vårt misslyckade med att upprätthålla fred.
Jag tror att det är många som har en anorektiker i sin omgivning, som navigerar vuxenlivet och föräldraskapet med en synlig belägenhet. Att själv tas som gisslan för att bevittna deras gotteätande i noga utvalt sammanhang. Behöva låtsas som om båda inte visste att en har svält sig extra före, och kommer att svälta sig extra efteråt. Maktlösheten i hur en vuxen människa fortfarande är bergtagen.
Mennoniterna är en världsfrånvänd kristen sekt, snäppet modernare än Amish som avknoppades från deras gemensamma ursprung 1693. Namnet kommer från Menno Simons (1496-1561), reformert från Nederländerna i kölvattnet av Luther och Erasmus. Menno Simons var anabaptist – en väckelserörelse som bl.a. praktiserade vuxendop trots genomgånget barndop. Religiös förföljelse tvingade mennoniter från Nederländerna till Nordtyskland, och därifrån spreds de till östra USA och mellanvästern. Andra flydde till ryska Ukraina på inbjudan av Katarina den stora, och tog sig på 1870-talet vidare till mellanvästern och till USA:s västra delstater.
Vinterrecept från kollektivet är Louise Glücks första poesisamling efter Nobelpriset. Kanske var det en lisa, för livsvillkoren ter sig mindre skräckinjagande och förtvivlade nu. Glück modererar tidens verkan genom att återvända till historieberättandet och till den egna barndomen, till tiden före den. Det är drömskt och overkligt, fullt av snö. Averno projicerade jord, himmel och underjord och lekte med gränsövergångarna. Här är det tiden som har tryckts samman, med maskhål och rundvandringar:
När jag mellanlandar på rygg i operationsavdelningens soffa med Daniel Gustafssons Fine de Claire i väntan på min tur att pussla ihop ett av elprisernas offer är det som att komma hem. Språket brer ut sig, fortsätter följa tanken och observationen där andra skulle ha lämnat den, försöker kristallisera fram ögonblicksbilderna, som om det verkligen gick att fånga det en vill ha sagt med ord. Den grundläggande utblicken är densamma som i Odenplan, men än mer ensam. Gustafsson materialiserar – förvärkligar för att välja den äldre stavningen – den existentiella konstitutionen som gör att det mest vardagliga kan vara storartat. Och outhärdligt.
I våras skrev jag en essä under rubriken När handen tystnar: Schwanns värld om läkning av nervskador till händerna. Idag vaknar jag till nyheten att Salman Rushdie har kommit ur respiratorn men verkar ha en plexusskada. Det finns olika mönster, men plexusskador kan allvarligt nedsätta handens och armens funktion med varierande grad av förlamning och känselbortfall. Om hans dominanta hand har drabbats är det möjligt att Rushdie inte längre kan hålla om en penna.