Kulturkollos veckoutmaning är en monsterlista att fylla i:
Årets mest oväntade: Att S.A. skulle utläsas AS
Årets klassiker: Buddenbrooks av Thomas Mann. Bokcirkelbok inspirerad av Husmoderns död.
Årets knock out: Sara Danius lyser ljusare och klarare för varje dag.
Årets kvinnokamp: Katarina Wennstams Har du ingen humor?
Årets gapflabb: Johanna Frids Nora eller Brinn Oslo brinn (här).
Årets historiska: Folkets skönhet av Merete Pryds Helle (här). Räknas 1900-talet?
Årets obehagligaste: Livet ditt as av Nina Hemmingsson. Underbart obehaglig.
Årets dystopi: Antagligen Lyra Kollis Allting växer. Som jag inte har läst än.
Årets grafiska: Jan Stenmarks En mystisk hemmakväll.
Årets nya bekantskap: Annie Dillard (här).
Årets tegelsten: Odysseus av James Joyce (här). Också den gav jag mig på inspirerad av Danius Husmoderns död. Först mot slutet upptäckte jag att jag läst den gamla översättningen av Warburton, och inte nyöversättningen som Danius hyllade.
Årets ögonöppnare: Mary Beards Kvinnor & makt : ett manifest.
Årets återseende: Fröken Julie i Eva Ströms romanfantasi Rakkniven (här).
Årets aldrig mer: Dåligt skrivet, dåligt redigerat. Det lovar vi väl oss själva hela tiden?
Årets huvudperson: Mila i Här kommer natten (här). Hatten av för Charlotte Aquilonius som skapat en karaktär som inte reflekterar över sin kropp.
Årets bifigur: Joel, treåringens låtsaskompis. Jag klämde honom nästan i hissdörren när jag gick ut med skräpet.
Årets filmupplevelse: Harry Potter och hemligheternas kammare på storbildsskärm ackompanjerad av symfoniorkester. En överraskande lyckad kombo av konstformer.
Årets kulturella höjdpunkt: Att jag äntligen fått igång min egen bokblogg.
Årets möte: Alan Rusbridger på Bokmässan 2018.
Årets magplask: Riksdagsvalet.
Årets kan-inte-släppa-den: ”Moder jord, betrampad av många, soltvättad”. Rubrik i Anna Margolins Detta är natten.
Årets skämskudde: Jag försökte se en julfilm på Netflix och nu flaggar den upp så fort jag loggar in.
Årets lyckopiller: Förlagens samarbete om Nobelkvinnorna.
Årets läskigaste: Regeringsrysaren. Hur mycket tål demokratin?
Årets debut: Pachinko av Min Jin Lee (här).
Årets citat: Katarina Wennstam: ”En kvinna som vill, ligger inte still.”
Årets skandal: Ja, var ska vi börja?
Årets förlag: Rámus som introducerat Valeria Luiselli (här och här).
Årets pristagare: Denis Mukwege och Nadia Murad.
Årets överskattade: De hundra första sidorna i Pappaklausulen.
Årets scen: I väntan på Godot på Östgötateatern (här).
Årets konstupplevelse: Moderna Museets utställning av Nils Strindbergs foton från Andrées polarexpedition 1897. Jag tyckte mycket om Bea Uusmas Expeditionen : min kärlekshistoria, och det gav en fin inramning.
Årets TV-serie: Chilling adventures of Sabrina. Nostalgi och drift med organiserad religion.
Årets titel: Play It Again: An Amateur Against the Impossible av Alan Rusbridger. En personlig milstolpe för mig 2018.
Årets låt: Chopins g-moll-ballad (se ovan)