New York kännetecknas av balansen mellan det planerade och det oplanerade. Samma karakteristika får livet för de åländska migranter som i Sebastian Johans roman Broarna söker sig till New York vid 1900-talets början.
Jag ryser fortfarande när jag läser förstasidan för femtionde gången. Inledningen är genialisk. I tio meningar ryms livet, döden, litteraturen, brutalitet och ömhet. Jag vill nästan inte läsa vidare, det är inte möjligt att trumfa detta. Nästa uppslag är tacknämligt grått, så att läsaren kan dra efter andan.
Jag ger inte upp hoppet om att återknyta till en lite lättsammare läsning. I bibliotekets nyhetshylla hittar jag Familjen Morelli : en gastronomisk feelgoodroman. Maten och vinet lockar.
Ni har sett Ezra Pounds strykningar i manuset till The Wasteland? Det känns som om Lizette Romero Niknamis debutverk De försvunna förpackats som poesi genom att stryka ner en prosatext, plocka bort vissa versaler, prepositioner och skiljetecken, och välja ett tofsigt typsnitt till rubrikerna.
Jag var på Malmö Konsthalls utställning med Hassan Sharif för ett par veckor sedan. Den påminner om förintelseutställningarna, med högar av flipflops, plasthinkar och bruksföremål. På en vägg hänger drösvis av lappar i snören. Formen liknar Monstret i Sagan om den underbara familjen Kanin och monstret i skogen av Jonna Björnstjerna.
Hela världen är vårt sjukhus, skriver TS Eliot, och Andrzej Tichýs novellsamling har en plats i den litteratur som är vårt sjukhus, där vi får lägga in och vårda vår blick på oss själva och varandra.
Det är spännande att Louise Glück kan läsas på så olika sätt. Ett absurt fackföreningsmöte för lökväxter är en annan tolkning.
Jag hade ett Alien Registration Card när jag bodde i Kyoto. Det visade mitt foto och fingeravtryck, och skulle återlämnas till myndigheterna vid repatriering. Efter ett Sverigebesök betalade jag sanktionsavgift för att få ett ersättningskort. Originalet ligger i en låda i klädkammaren.
Det skulle ha varit live, under coronasäkra förhållanden, men pga sjukdom visades istället en filmatisering av det nyskrivna dramat Svaghetens parti på Malmö Konsthall.
Jag är så glad för det lilla Malmöförlaget Rámus som ger ut Louise Glück i Sverige. Vid bokrean 2019 la jag en beställning i deras webshop som överskred postens maxvikt för brev. Thomas cyklade över med böckerna till mitt jobb och la till en bonusbok och tygpåse.