Author: Hanna

Ett byliv av Louise Glück

Olivträd, timjan och rosmarin, persikoträd, apelsiner. Någonstans vid Medelhavet utspelar sig Louise Glücks elfte poesisamling Ett byliv. Bybor och djur skildras – ett ekosystem – men diktjagets röst är solitär, och solen står för lågt, det finns inte tid, för att citera en annan poet. Dikt under rubriken ”Daggmask” återkommer två gånger, ”Bränna löv” tre. Det har varit barndom, berusning, sexuellt uppvaknande och förälskelse, men livet är framskridet och diktjaget har börjat förbereda sig för döden. På marknaden är det höst, tomaternas insidor svarta. Med plågsam klarsynthet skildras syner och dofter under flyende dagar i stillhet.  

Hemsöborna och Strindbergs kvinnliga översättare

Vi läste Röda rummet i grundskolan – alldeles för tidigt – och förutom Fröken Julie har jag inte läst Strindberg som vuxen. Om Strindberg nu var misogynist speglas det i vare fall inte i Hemsöborna. Madame Flod är en framträdande karaktär och en diplomatisk förhandlare som fortsätter att styra över sin gård också när hon har gift om sig. De enda spåren från 1800-talets kvinnobild är den förmodade inbördes skönhetstävlan kvinnor emellan, och några rader om att mannen inte kan veta vem som egentligen är far till barnen. Och så var det väl på den tiden.

Från sockerfabriken av Dorothee Elmiger

Titeln, Från sockerfabriken, fyller mig med fruktan. Om socker har en skamlig tjuskraft fyller tanken på fabriker och industriella anläggningar en med skräck. I det här verket kan titeln också sägas syfta på läsningen och tankebyggandet av Elmigers verk. Läsarens tid och ansträngning tas i anspråk för produktion av det förädlade, och det är författaren som är fabriksägaren.

Cykler av Maja Tinnervall

Om ett mål med läsningen är att bli en bättre och modernare människa är Maja Tinnervalls debutroman Cykler finlitterär exponeringsterapi. Samhällen jorden runt har länge behandlat en normal, naturlig, mänsklig funktion som en källa till skam. Även för oss som helt förespråkar menstruell rättvisa är det svårt att frigöra sig från decenniers – eller seklers – blåfilter.

Midsommarläsning

Jag läser Fleur Jaeggys Tuktans ljuva år, en drömsk, mörk berättelse om internatskolor och deras konsekvenser. En ensam, isolerad flicka berättar om sitt liv i schweiziska Appenzell som 14-åring. Jag älskar formatet, och det kärva, kondenserade språket.  

Spa av Erik Svetoft

Jag brukar inte läsa grafiska romaner, men jag föll för titeln. Spa som koncept är ju inte någon flykt undan det moderna samhället, utan en mer acceptabel version av detsamma. Att ha tid och pengar över till nöje är fortfarande en klassfråga (även om ”behandlingar” kan fungera som ursäkt för en vistelse). I badrockens uniform är gästerna anonymiserade och kan utöva en mix av disciplin och avkoppling. Vatten må vara naturligt men landskapet är artificiellt, och det är en miljökatastrof på flera plan med alla ständigt rena handdukar. Det är tungt och enformigt i  tvätteriet. Dessutom meningslöst.