Både nya Lyrikvännen och ett paket från Pequod Press väntade i brevlådan idag. Lyrikvännen har ny redaktion och ny grafisk kostym, ser jag vid en snabb genombläddring. Vad betyder det för innehållet? “Sökningen på punlingualism i SAOL gav inga svar”, säger datorn när jag försöker göra omslaget begripligt. Rosenkallan på fotot räcker mig fingret. Jag vill ha bredare marginaler.
”Jag vill att folk ska läsa den här boken för att ta del av det som hände den dagen – av min egen upplevelse, min motpart herr Noriyuki Yamaguchis ord, utredningarna, och av det som klarlagts av det insamlade materialet. Jag vet inte vad alla kommer att tänka om det. Men även om inte det nuvarande rättssystemet kan ge någon dom i det här fallet, är jag ändå övertygad om att det kommer att komma många till nytta att klargöra omständigheterna kring fallet och att skapa en bred debatt i samhället.” (Ito, s.14)
Det händer igen. Erik Lindman Mata talar om sin diktsamling Pur med Lyrikvännens nya redaktion på Anti på lördag 29/2, och jag får hålla till godo med Olga Tokarczuk på jourrummet. Jag har också fått jour på världspoesidagen. Ändå säger man “Don´t quit your day job”.
Var jag inte precis här måndag kväll för två veckor sedan? Jag har okynnesspelat Beethoven istället för min Debussy-läxa, och jag är fortfarande inte klar med Mjölkbudet, men jag har kommit till sidan 208 och berättaren börjar visa sig opålitlig.
Bloggvärlden har en härlig söndagstradition där vi delar med oss från pågående läsning, utan några spoilers. Koordinator den här veckan är Betraktninger ~ tanker om bøker. Min smakbit kommer från Anna Burns Mjölkbudet som utspelar sig under konflikten i Nordirland, och belönades med Booker-priset 2018. Berättarjaget är 18 år och bor i en no-go zon. Hon har med sin andrasvåger som förkläde på joggingturen:
Jag skriver det här 200 meter från Buddenbrook-haus. Från lägenheten har jag utsikt över takåsarna. Vi har ett soft skollov där mitt mest ambitiösa projekt är att laga fyra vintersoppor från Sydsvenskans sportlovsspecial. Jag packade ner lika många buljongtärningar som böcker.
Enligt O har en tänk-snabbt-utmaning (här). radio eller poddar? Lyssnar på radio i bilen men podd när jag ska sova, i ett desperat försök att förlänga dagen. Minns sällan podden efteråt. Igår somnade jag till […]
I Malmö Stadsteaters uppsättning av Fröken Julie sträcker Julie ut sig på diskbänken med huvudet på skärbrädan i förespegling. Men uppsättningen frångår originalet. Det är å ena sidan en lisa, å andra sidan minskar det tyngden i orättvisorna som traditionstroget föregår slutscenen.
Poeten Louise Glück tilldelas 2020 års Tranströmerpris, med utdelning i Västerås 25 april. Jag har läst Glück men inte Tranströmer, först hennes Averno (här), sen Ararat (obloggad) som handlar om den välordnade men inte särskilt lyckliga familjen. Vi läste senare Ararat i min bokklubb och hade fina diskussioner. Den har några riktiga guldkorn, bl.a. om syskonrivalitet.
Karin Smirnoff besökte Malmö författarscen igår, men jag fick hålla till godo med Olga Tokarczuk i jourrummet. På stadsbiblioteket idag var den stora golvytan i Ljusets Kalender fortfarande tom, och dessutom hade de flyttat hela skönlitteratursektionen till ett annat hyllsystem. Jag undrade om böckerna kände sig lika trötta och vilsna som jag.