Emily blaster. Jag upptäckte spelet sommaren 2022, innan jag kände till Zevins roman. Ett onlinespel med enkel grafik som loopar Chopins fantasiimpromptu med plåtburksklang. Spelaren får en vers av Emily Dickinson och ska skjuta ner de fallande orden i ordning med en dekorerad pil. Den bizarra mixen av gudomlig poesi, primitivt dataspel och pangpang är barockt tjusande.
Oktober 2023. Louise Glück är död men Johan Jönson lever. Under rubriken 1244 varvar Jönson platsannonsrubriker i versaler med poetiska rader i kursivt som visar på människans storhet. De bryts av arbetsbeskrivningar av hemstädning. De vanliga Jönsonska könsorden återfinns, så min hjärna automatläser ”mardröm av anorektal njutning” istället för det faktiska ”mardröm av abjektal njutning” innan det är dags att ställa in dammsugaren.
London, 1950-tal. I bokhandeln Bloomsbury Books finns 51 regler de anställda har att förhålla sig till. Londonborna kämpar med dålig ekonomi, uppdämd ilska och krigsskador där det inte längre finns hopp om bot.
Vallfärdade till tornet i Dún Laoghaire där inledningen till James Joyces Odysseus utspelar sig. Det lilla museet huserar världens mest litterära slips som Joyce gav vidare till Beckett.
Perfekt semesterläsning, tänkte jag om Jenny Odells verk med undertitel Resisting the Attention Economy. Jenny Odell är konstnär baserad i USA och med hjälp av konstnärer, musiker och filosofer förklarar hon varför vi ska sluta ge vår uppmärksamhet åt saker som inte ger djupare mening. Huvudbudskapet är att vi är mer än våra digitala avtryck; gränserna för jaget är flytande och vi förändras i mötet med andra; och tanke och dialog kräver fysisk tid och plats.
Jag minns när jag först såg boken på ett bokbord på Malmö Opera. Jag läste baksidestexten. La tillbaka den. Titeln har bränt mig varje gång därefter. Jag trodde aldrig att jag skulle vilja läsa den och flera belgiska bokhandlare vägrade ta in den i sitt sortiment. Men tiden går och jag funderar kring passivitet, underlåtenhet och ansvar. Fiktion kan vara ett sätt att försöka förstå ondskan och utmana sig själv.
Ännu en glädjespridare till Rámusroman. Marzahn mon amour utgår från en medelålders författare med namnet Oskamp som har blivit refuserad. Hon skolar om sig till fotvårdare och tar jobb i Marzahn, ett område i gamla Östberlin karaktäriserat av speciell sorts monoton bebyggelse. Stadsdelens åldrade befolkning, dess generationstyper och kvinnorna som arbetar på fotvårdskliniken skildras på ett lekfullt sätt. Fotvårdskliniken får människorna att lättare fördra livets prövningar.
Kärleken är döden motsats är en reportagebok med skönlitterära kvaliteter. Läsaren får möta 17-åriga Maria och 21-åringa Enzo i Syditalien i början på 2000-talet. Enzo har tagit värvning för att få pengar till bröllop och kontansinsats. Men utlandsuppdrag i de fredsbevarande styrkorna är farliga och till slut är det bara kärleken och pennan som håller Enzo kvar.
Jag föll för skyddsomslaget, en vaxduk i retrostil med trasiga tennisracketar. I Storbritannien under 1960-talet inleder Paul, som fortfarande går i skolan, en kärlekshistoria med den betydligt äldre Susan från samma tennisklubb. Men Susan är gift och när relationen uppdagas blir de uteslutna ur tennisklubben. De lämnar byn och Susans våldsamme make. Paul bryter med sina föräldrar. Genom Susans fuck-you-kapital kan Paul och Susan flytta till London där Paul utbildar sig till jurist. Kärleksrelationen och livet är komplicerat.
I Pat Barkers prisbelönta roman Flickornas tystnad berättar tonårsflickan Briseis från Troja om livet som krigsbyte och slav till Akilles. Det är en motberättelse till Iliaden om de grekiska hjältarna och våldet de begår. När Lyrnessos stadsmurar faller väljer drottning Briseis att leva medan kusin Arianna hoppar från citadellet mot sin död. Vem går mot det bättre ödet?