Nirstedt/Litteratur
Jordemodern men även -fadern som återfyller graven löser generationerna ur vattnets skyddande grepp. I Daniel Pedersens skönlitterära debut Öppet vatten försvinner berättarens far under en psykos i en kraftverksdamm. En kort tid därefter får berättaren uppleva livets mirakel. På nåder får han stanna en natt på BB innan de åker hem i snön.
Arne Johnssons Zoetrop är en trofé av stadshjärtan i en tråd, med stadens alla element: byggnader, matlagning, verkstäder, köpslagning. Från Asien till Sydamerika och Sverige. Diktjaget observerar ljuset, ljudet av främmande språk. Minnen läggs på nya lager. Det vallfärdas till skrivarlyor. Ljudet av klockor och fåglar och synen av cigarettrök permeerar verket. Författaren måste vara före detta rökare, och är det något jag måste klaga på är det hur poesisamlingen uppväcker en sedan länge bortträngd längtan att dela en cigarett, en stund, ett ögonkast.
Har haft en soft söndag med Axel Winqvists poesidebut Det vackra och det fula. Jag gillar att den fångar 20-plusåren av självständighet och emotionell ensamhet. Relationerna som inte är menade att hålla. Kroppen stark och hudlös.
Sällan är en djärvt experimentell roman så lättläst, varm och vansinnigt underbar som Agustín Fernández Mallos Nocilla dream. Romanen är löst sammanhållen kring en poppel som håller döden stången i Nevadaöknen utmed väg US50. Poppeln är ett skoträd – en vuxenvariant av ett nappträd – och har sett mänsklighetens alla problem: våld, trolöshet, egoism, miljöförstöring, korruption, migration, vetenskap och hunger. Den kan bara sträcka rötterna mot vattenådern.
New York kännetecknas av balansen mellan det planerade och det oplanerade. Samma karakteristika får livet för de åländska migranter som i Sebastian Johans roman Broarna söker sig till New York vid 1900-talets början.
Jag ryser fortfarande när jag läser förstasidan för femtionde gången. Inledningen är genialisk. I tio meningar ryms livet, döden, litteraturen, brutalitet och ömhet. Jag vill nästan inte läsa vidare, det är inte möjligt att trumfa detta. Nästa uppslag är tacknämligt grått, så att läsaren kan dra efter andan.
Jag hade tänkt göra som huvudpersonen i Kjell Westös roman Tritonus, och lämna denna bloggen i ett taktslag, men när jag läst Thomas Larssons Fyrbåken kände jag att jag behövde skriva för att reda ut min läsning. När jag började blogga tänkte jag att jag ville bygga upp bloggen för att kunna få rec ex, men det kändes inte så belönande som jag föreställt mig, och jag kände mig inte lika fri att varken läsa eller skriva. Dessutom gillar jag att köpa böcker som kulturstöd.
John Keene är poet, romanförfattare och bildkonstnär född i St Louis, Missouri. Motberättelser är sammansatt av noveller och korta berättelser som tar de marginaliserades perspektiv. Min smakbit är från den första berättelsen där Juan Rodriguez, den första invandraren och första personen med afroamerikansk bakgrund, kommer till Manhattan i kanot:
Lesley Nneka Arimahs debutverk När en man faller från himlen utspelar sig i Nigeria och i USA. Jag tror först att det är en kollektivroman, tematiskt ihophållen med oerhört snygga kapitelslut. Inte konstigt, för omslaget är så slående att jag inte läser ordentligt. Jag följer fartränderna och missar ordet NOVELLER.
Det ska vara april 2020 för att lyssna på röster ur så otvättade munnar. 2020, detta nådens år då vi alla ska prövas av döden. Kanske är klasskampen och de fackliga miljöerna lite mer universella när till och med läkarna på produktionsgolvet funderar på om det är värt att dö i tjänst för en arbetsgivare som inte vill betala för att lagerhålla skyddsutrustning.