
Årets Augustprisvinnare. Vi hade den som bokcirkelbok i början på hösten. Jag läste aldrig ut den och verkar redan ha lämnat den vidare till Erikshjälpen, men nu skriver jag ändå.

Årets Augustprisvinnare. Vi hade den som bokcirkelbok i början på hösten. Jag läste aldrig ut den och verkar redan ha lämnat den vidare till Erikshjälpen, men nu skriver jag ändå.

Ska man läsa om verk från en halvt glömd epok i sitt liv? Johanna Koljonen, som ledde samtalet med Bret Easton Ellis, hade läst om American Psycho. Den utspelade sig nu i historisk tid: 1980-talet.

Oktober 2023. Louise Glück är död men Johan Jönson lever. Under rubriken 1244 varvar Jönson platsannonsrubriker i versaler med poetiska rader i kursivt som visar på människans storhet. De bryts av arbetsbeskrivningar av hemstädning. De vanliga Jönsonska könsorden återfinns, så min hjärna automatläser ”mardröm av anorektal njutning” istället för det faktiska ”mardröm av abjektal njutning” innan det är dags att ställa in dammsugaren.

Vallfärdade till tornet i Dún Laoghaire där inledningen till James Joyces Odysseus utspelar sig. Det lilla museet huserar världens mest litterära slips som Joyce gav vidare till Beckett.

Corinne eller Italien kom i svensk nyöversättning av Jan Henrik Swahn i höstas. 1800-talsromanen följer en intellektuell, passionerad huvudperson som försöker forma sin identitet som konstnär, författare, sällskapsmänniska och kärlekspartner. Det är extra svårt när man är kvinna och lever i exil.

Reportageboken Maffiakrig (Bonniers, 2011) av journalisterna och kriminalreportrarna Tobias Barkman och Joakim Palmkvist skildrar våldets karaktär och omfattning på Malmös gator under ett decennium. Mordet på nestorn och förhandlaren Petar ”Gudfadern” mitt på gågatan 2005 presenteras som startpunkten på en mörkare epok. Med ett persongalleri som en rysk roman och filmiska scener med miljö och rörelse skildras nio mord. Berättelsen pekar mot en nollpunkt där journalisterna träffar gängmedlemmar på ett café. Falluckan öppnas: ingen verkar riktigt veta varför det skjuts.

Den rumänsk-franske filosofen, essäisten och aforistikern Emil Cioran (1911-1995) var en ny bekantskap för mig. Jag fastnade för den provokativa titeln Om olägenheten i att vara född, en strängare variant av ett avhållet Houellebecq-citat: ”Var inte rädd för lyckan. Den finns inte”.
Bethulie Concentration Camp, August, 1901. Det är första meningen i A.D.L:s dagbok från det brittiska koncentrationslägret Bethulie i Sydafrika under Andra Boerkriget (1899-1902) när holländska ättlingar och britterna stred om herraväldet i Sydafrika. A.D.L hade just återvänt från teologiska studier i Europa och blev sänd till Bethulie som lägerpräst. Han besökte de sjuka och döende.

I våras skrev jag en essä under rubriken När handen tystnar: Schwanns värld om läkning av nervskador till händerna. Idag vaknar jag till nyheten att Salman Rushdie har kommit ur respiratorn men verkar ha en plexusskada. Det finns olika mönster, men plexusskador kan allvarligt nedsätta handens och armens funktion med varierande grad av förlamning och känselbortfall. Om hans dominanta hand har drabbats är det möjligt att Rushdie inte längre kan hålla om en penna.

Vi missade uruppförandet av den tonsatta läsningen av Kristofer Flensmarcks åttonde poesisamling Signal på utgivningsfesten förra året. Erik Enochssons hade komponerat ett verk som inkorporerade delar av poesisamlingen. Tekniska problem ledde till försening. Vi hade lämnat barnen ensamma. Jag gick hem med boken och tur var väl det.